Jaha, nu var det mörkt igen. Dagarna går för fort! De bara passerar hur fort som helst. Jag hinner inte med. Eftersom jag inte har haft skola sen förra veckan och jag har inget den här veckan så känns allt så oseriöst. Plötsligt har man vaknat upp till en ny dag och plötsligt har man precis ätit middag och det är mörkt ute. Det känns som om jag är stressad men samtidigt inte för att jag vet att jag har tid. Men vad gör jag på dagarna egentligen? Jag kommer fram i arbetet men bara i små steg. Det borde finnas minst tre timmar extra på dagen så man håller igång och hinner börja koncentrera sig och hinner ta en eller två kaffepauser. Men dagarna är väl kortare den här tiden på året? Usch vad jobbigt.
Det enda som jag ser fram mot just nu är nästa kurs. Början på nåt nytt. I starten har man ju inga bekymmer, eller hur?

Den mörka årstiden är på väg.