Vad jag har lärt mig idag.

Visste du att på 50-talet så trodde man att småbarn inte kunde se? Kattungar, fågelungar och småbarn kan inte se vid födseln. Så trodde man. Bland annat hällde man lapis i ögonen på nyfödda för att förhinda könssjukdomar och annat.
Man trodde också att småbarn log när de hade magkramp och att de grät när lungorna tömdes (rätta mig om jag har fel?).

På 70-talet användes ny teknologi. Istället för att barnen skulle komma till laboratorium för att experimenteras med, kunde nu videokameror komma till barnen. På det viset blev det inte en konstruerad situation som forskare kollade på, utan forskare kom till barnen. 

En teoretiker/forskare eller vad man nu ska kalla det, vid namn Stern, "upptäckte" genom videofilmning av spädbarn att de kan le, inte för att de har magkramp utan att de faktiskt kan le, när de "egentligen" inte skulle kunna det.
Det upptäcktes också att barn faktiskt kan se vid födsel. Småbarnen kan skärpa blicken vid omkring 20 cm avstånd, amningsavstånd.

Jag tror att såna här saker är vad föreläsaren idag kallade ett paradigmskifte. Föreläsaren sa också att när man började tro att det är jorden som snurrar runt solen och inte tvärtom, var det ett paradigmskifte.

Idag har jag lärt mig någonting.